1897 startade Frost Anders Andersson Nya Porfyrverket i Västäng med inköpta maskiner och inventarier från det eldhärjade gamla Porfyrverket i Näset.
|
Man tillverkade gravvårdar, lampor och smycken.
1904 fick man det största arbetet, det var slipningen av de två stora pelarna som håller upp läktaren i Älvdalens kyrka, fyra man jobbade i tvåskift under sju månader för att slutföra arbetet.
Porfyrverket 1908 |
 |
|
Finhuggning av urnor |
 |
|
Slipning av större pelare |
Slipning av smöraskar |
I mitten av 10-talet var produktionen som störst.
Under 20- och 30-talet började sönerna Viktor och Lennart Frost arbeta vid verket tillsammans med sin far. Nu var produktionen mer inriktad på tillverkning av mindre föremål i porfyr. Sedemera övertog dom driften av verket, och fortsatte fram till 1983.
|
Lennart vid planslipen |
Slipning av kulor |
Vid grovslipning användes "stålsand", det var krossade gjutgodskulor, och till finslipningen använde man sig av smärgel. Och till sist för poleringen användes krokus, bränd järnoxid, som tillverkades vid Porfyrverket i Älvdalen enligt ett hemligt recept.
|
Sågning av Porfyrblock |
 |
|
Planslip |
Polermaskin |
Porfyrverket är i två våningar, på nedre våningen sågas och borras porfyren, på övervåningen finns två stora planslipar och mindre slip-, poler- och borrmaskiner.
|
Stensåg |
Kärnborr |
|
Hyvelbänk |
Caboconslip |
Interiören och maskinerna i Nya Porfyrverket är praktisk taget oförändrade sedan sekelskiftet, där kan man få en inblick i hur det kan ha sett ut redan vid början av 1800-talet vid gamla Porfyrverket i Näset.
|
Åtta spindlig kärnborr |
Slip prover |
Alla maskiner drivs med vattenkraft, överföringen av kraften till dom olika maskinerna sker med hjälp av remmar och trähjul av olika storlekar.
Numera förekommer ingen tillverkning vid verket, men man har guidade visningar under sommar månaderna.