Hoppa direkt till huvudmenyn

Hoppa direkt till sidans innehåll

[Puffar]

Gamla Porfyrverket

År 1715-1744 arbetade Eric Näsman som kyrkoherde i Älvdalens församling, det var han som upptäckte porfyren i Älvdalen. 1730 rapporterade han till bergskollegium att man påträffat "en bergart med röda fläckar isprängd, liknande Jaspis". Folket i bygden kallade den för "koppustein"dvs en sten med fläckar.
Det skulle dröja mer än 50 år innan någon började intressera sig för porfyren. Det var riksrådet Nils Adam Bielke som 1785 pga den svåra hungersnöden sände en delegation till norra Dalarna för att undersöka om det fanns material som kunde bearbetas av lokalbefolkningen för att lindra nöden. Man fann porfyrförekomster som ledde till att man började bryta och bearbeta porfyr. 1787 slipades en urna i Älvdalsporfyr som lämnades över till Gustav III.

Erik Hagström

1788 fick Erik Hagström uppgiften att konstruera och bygga porfyrverket i Älvdalen. Arbetet kom igång på hösten 1788 med hjälp av maskiner för sågning, slipning och polering.

Våren 1789 hade huvudverket kommit på plats. Sliphuset fick planslipbänkar, svarvstolar, borr och slipmaskiner. Smedja, kolhus och stensågar uppfördes.
Skärverktygen var av järnplåt, för att kunna bearbeta den hårda stenen tillsatte man ett slipmedel, fuktad sand eller smärgel. 1792 arbetade 30 man vid verket, som mest arbetade 75 man med porfyrhanteringen.

Åren 1818 - 1856 var Elfdals Porphyrverk i kunglig ägo av Karl XIV Johan. Det var nu som de mest magnifika pjäserna tillkom: Rosendalsvasen och Karl Johans sarkofag.

Den viktigaste delen av verkstäderna förstördes vid den brand som 1867 härjade anläggningen. Några av maskinerna kunde dock räddas och ingår i det företag som går under namnet Älvdalens Nya Porfyrverk. Det som finns kvar av porfyrverket är fortfarande en märkvärdighet. Anläggningen kan ses som ett stycke svensk industrihistoria.

Praktpjäser från Älvdalen

Rosendalsvasen

På våren 1823 inkom Karl XIV Johan med en beställning till porfyrverket på en magnifik vas, som skulle tillverkas i granitell.
Vasen skulle komma att mäta 2.67 m i höjd och 3.59 m i diameter och väga ca. 9 ton, granitsockeln ej inräknad.
Arbetet skulle visa sig bli mycket svårt och tidskrävande, som mest var 40 man sysselsatt med arbetet, 3500 dagsverken åtgick innan vasen stod klar på hösten 1825.
Vasen finns uppställd vid Rosendals slott.

Karl XIV Johans sarkofag

1844 påbörjades det största arbetet i porfyrverkets historia,
det var tillverkningen av Karl XIV Johans sarkofag.
Sarkofagen tillverkades av ljusröd granit och mäter 3.04 m lång, 2.29 m bred och 2.4 m hög, själva kistan väger 11 ton och locket 5 ton.

Arbetet skulle ta 8 år att färdigställa, mot beräknade 2 år. Men det var först 1856 som transporten kunde äga rum, då hade man en tillräckligt sträng vinter med mycket snö.
Sarkofagen transporterades på 2 stora slädar, en för kistan och en för locket. Släden med locket drogs av 70 karlar från Sollerön och Mora, själva kistan av 110 älvdalsbor, alla klädda i finaste helgdräkt.

Sarkofagtransporten 1856

Dessutom fanns 2 spelmän, en satt på locket och en på kistan, spelmännen underhöll dragarna hela vägen från Älvdalen till Gävle, en sträcka på ca. 25 mil.
Brännvin serverades fritt till dragarna, det förvarades i en stor tunna i kistan. Före och efter varje uppförsbacke fick mannarna en extra sup att stärka sig med.
Från Gävle transporterades sarkofagen med båt till Stockholm, för att senare ställas upp i Riddarholmskyrkan.

Kontakta oss

 

Älvdalens kommun

 

   

E-post: kommun@alvdalen.se                       

Tel: 0251-313 00                                             Fax: 0251-312 09
  Postadress:
Box 100, 796 22 Älvdalen
Besöksadress:
Permatsvägen 1, 796 31 Älvdalen
Org.nr:
212000-2197